Inom miljöpsykologin är det särskilt två perspektiv på platsers betydelser för människor som studeras, dels att platser har olika betydelse och ändrar mening för människor under livet, dels att platser betyder olika saker för olika människor. Det första perspektivet kan karakteriseras som ett livsloppsperspektiv och det andra som ett sociokulturellt perspektiv på platser.

Ett livsloppsperspektiv på platser
Den fysiska omvärlden utgör en del i den långvariga och komplicerade psykologiska process, i vilken den växande individen differentierar sig från sin omgivning och börjar uppfatta sig och agera som en självständig individ. Denna process når en kulmen under puberteten. Då upplever individen sig som skild ifrån sina föräldrar och intar, ofta demonstrativt, andra ståndpunkter än de. Samtidigt som individens sociala relationer ändras, ändras också ofta hennes inställning till den fysiska omgivningen. Fokuseringen på den fysiska miljö, där hon vuxit upp, mildras och hon börjar få ett intresse för andra platser och börjar jämföra uppväxtmiljön med andra miljöer samt reflektera över dess för- och nackdelar. Vad som tidigare varit så självklart en del av hennes eget och familjens liv, hennes platsidentitet, är det nu möjligt för henne att reflektera över. Den kognitiva och känslomässiga utvecklingen gör detta möjligt.

Efterhand som individens liv förändras genom att hon bryter upp och flyttar ifrån sin familj till en ny plats för studier, utbildning och arbete, upprättar hon nya sociala relationer och ingår i nya sammanhang med andra människor, vilket har betydelse för hur hon upplever och värderar den nya plats, där hon lever, liksom den plats, där hon växte upp. I och med giftermål och familjebildning sker igen en stor förändring, som inverkar på relationen till den fysiska miljön och ordnandet i vardagen av praktiska och sociala funktioner.

Under vuxenlivet fortsätter individen på olika sätt att utveckla sina förhållanden till fysisk omgivning beroende på ändrade sociala situationer, arbetslivets krav på rörlighet och anpassning till nya arbetsplatsförhållanden och andra omständigheter.

I och med ålderdomens inträde sker igen en grundläggande förändring av individens förhållande till fysisk omgivning i och med att individen blir alltmer platsbunden. Den nära fysiska miljön utgör en stor del av vardagen för äldre personer. Den sinnespräglade närhet som den unga individen styrs av i sin uppfattning om och kontakt med fysisk omvärld, träder åter fram men på ett nytt sätt. Den symboliska betydelsen av fysisk omgivning och av ting blir allt viktigare och fungerar som minnesbärare för individen, vilket hjälper henne uppleva mening och ordna händelser i sitt liv. Den platsidentitet som hon byggt upp som barn ändras och påverkas av erfarenheter under livet men ofta kvarstår mycket av den starka känslomässiga betydelse som barndomens platser hade för henne. Det är i relation till dessa platser som andra platser upplevs och bedöms av henne under hela livet.

Ett sociokulturellt perspektiv på platser
Att människor, som växer upp och lever på en plats, har erfarenheter av denna plats, vilka präglar deras värderingar av platsen och skiljer dessa från de värderingar, som människor utan dessa erfarenheter, har, ter sig som en självklarhet. Vi ser stora skillnader mellan människor som bor i närheten av varandra på samma landsbygd men lever på olika sätt – såsom lantbrukare, såsom fria företagare med verksamheter som inte särskilt är förbundna med och utnyttjar platsen för företagandet annat än exempelvis rymligheten och de låga kostnaderna för verksamheten eller såsom boende med arbetsplatsen på annat håll. Deras erfarenheter av, inställningar till och värderingar av platsen – samma plats – blir olika. Samma förhållanden gäller självklart i storstäderna. I storstäderna liksom på många mindre tätorter i Sverige finns skillnader mellan de boende, därför att de har olika kulturella bakgrunder. I miljonprogrammets förortsmiljöer med stora ytor av naturmark bor numera stora grupper av människor med annan än svensk bakgrund och för dessa individer är inte alltid natur och stora öppna ytor lika självklart positiva tillgångar som för familjer med svensk bakgrund.

Denna olikhet gäller också de föreställningar som människor, som bor på en plats, har och de föreställningar som experter av olika slag som har. Experterna har en definierad roll att spela i förhållande till denna plats – olika roller för olika experter som exempelvis fysiska planerare, stadsplanerare, hyresvärd, bostadsförvaltare. Perspektiven på samma plats kan vara olika på grund av de olika rollerna individerna intar i förhållande till platsen.

Lärande på plats
Dessa olika perspektiv på platser antyder läroprocesser av olika slag. Utifrån ett livsloppsperspektiv handlar det om att lära sig att ta platser och fysisk omgivning i anspråk för sin utveckling och sina förändrade behov under livet liksom att kunna anpassa sina behov efter de möjligheter som omgivningen erbjuder; utifrån ett sociokulturellt perspektiv innebär det att anpassa sig efter och samverka med olika grupper av människor i ens fysiska närhet och använda platser och fysisk miljö i föränderliga sociokulturella sammanhang.