I den framväxande barndomsgeografiska forskningen ställs frågor om vilka platser som är öppna för barn och vad barn gör med dessa platser. Man frågar sig också vilka platser vi kan se att det utspelar sig en kamp om. I det sammanhanget konstateras att det urbana rummet är annekterat av vuxna och att barn hänvisas till hemmet och bort från gatan (Hollway & Valentine 2000; Christensen & O’Brien 2003). Vuxna är på så sätt ägare av det offentliga rummet. I det sammanhanget har man också pekat på att kopplingen mellan barn och natur. I konstruktionen av den ideala barndomen ingår naturen som ett viktigt element. Barn hör ihop med ett lantligt liv och en närhet till naturen. Det är uppenbart att platsen har en central betydelse för vårt sätt att framställa barndom. När vi skildrar ett liv gör vi det i relation till en plats.

Mitt intresse för platsens betydelse emanerar ur ett forskningsprojekt om barns berättelser om en framtida familj (Halldén 2001). Jag har i några konferensbidrag och i ett kapitel i en antologi (Halldén 2003) diskuterat hur mitt empiriska material kan användas för en diskussion av hur barn uttrycker sig i relation till rummet och hur barn kan ladda platser med symbolisk betydelse. Vi kan i dessa berättelser se hur frågor om identitet och tillhörighet är kopplade till en bestämd plats. När barnen skriver om ett liv så handlar det om livet på en bestämd plats. Livet levs inte på ett abstrakt plan.

Torsten Hägerstrand, som var den som utvecklade tidsgeografin, skriver om hur landskapet är ett viktigt referenssystem som berör allt levande. Vi tillskriver platser betydelser och lever därmed i en ”värld av mening” men vi är också underkastade de lagar som gäller för den materiella världen (Hägerstrand 1991). Livet levs i en materiell värld; i skogar, ängar, hus och kojor, men denna materiella värld tolkas och ges bestämda betydelser av människor. Människor utnyttjar sin erfarenhet och det kulturella kapital som de har som medlemmar i ett bestämt samhälle, som medel i detta meningstillskrivande.

När barnen skriver om ett liv så gör de det i anslutning till en plats. Platsen spelar en viktig roll i berättelserna och det är i relation till platsen som förändringar skildras. Tiden blir i en mening skildrad via omstruktureringar på en plats. Den person dessa barn skriver om lever ett liv i en framtid och detta liv är bundet till en plats som skapar förutsättningar för livet. I beskrivningen av platsen markeras vilka som är delaktiga och vilka som inte har tillgång till platsen. Beskrivningen skildrar också platsen som ett ställe där skribentens alter ego kan framträda och där speciella positioner erbjuds.