De grupper som står i fokus för projektet utgörs av unga med lindriga intellektuella funktionshinder, unga som har en viss kapacitet att klara sig själva och kanske leva i samhället på villkor som inte är så särskiljande från andras. Men de behöver också stöd med delar av tillvaron. Man kan säga att de i stor utsträckning lever i ett gränsland där tillhörighet och delaktighet är centrala frågor i deras liv.

De senaste årens socialpolitiska förändringar, med välfärdsstatens minskade åtaganden och inriktningen mot ökad individualisering och valfrihet som alternativ till allmän välfärdspolitik har skapat delvis nya livsvillkor för den här gruppen - på gott och ont! Det innebär att vilket stöd och vilka insatser de unga får i högre grad än tidigare blivit en fråga för familjen, men det innebär också att många fått tillgång till nya sociala arenor och ökade möjligheter till större rumslig orientering än tidigare.

Projektets övergripande syfte är att förstå och analysera vilken betydelse närmiljön och de lokala offentliga arenorna har för de ungas upplevelse av tillhörighet, delaktighet och mening. Centrala frågor i projektet är

- hur de ungas vardag och livssituation ser ut några år
efter de lämnat gymnasiesärskolan,med avseende på boende,
stödinsatser etc
- hur det sociala livet ser ut för de unga, vilka
kontakter de har med människor i omgivningen, vilka
platser/rum de använder i den lokala offentliga miljön
och vilken betydelse det har i deras tillvaro

Vi är intresserade av både sociala och rumsliga aspekter, det vill säga både hur deras sociala nätverk ser ut, vilka människor de träffar och vilken roll de spelar i deras liv, vilka platser de rör sig på, hur de använder platser och rum de besöker, men också vad som karaktäriserar de platser och rum där de unga vistas och vilka möjligheter för lärande och utveckling som inryms där.

Resultaten i studien så här långt visar att det finns stora skillnader mellan unga, både när det gäller hur de lever och bor, omfattning och inriktning av hjälpinsatser, men också när det gäller rumslig orientering, sociala relationer och livsmönster, skillnader som inte förefaller kunna relateras till graden av funktionshinder. Många unga med särskolebakgrund är frekventa användare av platser och rum i den lokala offentliga miljön. Inte minst gäller det de grupper av unga som inte själva ser sig som funktionshindrade och som inte vill ha kontakt med myndigheter och företrädare för välfärdssystemen.

Den ökade tillgången till sociala arenor i den lokala offentliga miljön har skapat nya och betydelsefulla frizoner för de unga. För somliga innebär detta risker och svårigheter av olika slag, de kommer i kontakt med kriminalitet, droger etc. Men deltagandet i det offentliga sociala livet inrymmer också potentialer för upplevelser av tillhörighet och delaktighet såväl som för utveckling och lärande.

Vi har kunnat se att de unga, genom att vistas i olika sociala miljöer får erfarenheter av betydelse för deras möjligheter att själva forma sin tillvaro och för att hantera svårigheter i livet. Det "situerade lärande" som sker i olika sociala praktiker i den lokala miljön, som på cafeér, gator och torg, affärer och i biljardhallen för att nämna några exempel, ger andra och betydelsefulla resurser för den här gruppens förutsättningar att handskas med livet. Det är tydligt att det sker ett lärande på dessa arenor,som handlar om konsten att leva i samhället och som personal i särskola, i boendeenheter och dagverksamheter har svårt att lära ut...

Hur det här lärandet går till och vad det betyder för de unga håller vi nu på att försöka skriva om...