Forskningen utgår från, och kretsar kring tre centrala teman. Det första är ”utemiljö”: forskning och praktisk erfarenhet visar att upplevelser i utemiljön, tidigt och ur olika aspekter, är viktig för vår utveckling och förståelse av världen. Det andra är ”barnperspektiv” senare tids forskning visar att barn själva innehar specialkunskaper om sin egen livsmiljö. Det tredje är ”planeringssammanhang”, som i forskningen innefattar flera av de sammanhang som styr och påverkar utformningen av den fysiska miljön, t ex. planprocesser och plandokument.

Att det svar man kommer fram till är beroende av den plats varifrån man frågar blir tydligt när man ger sig i kast med en forskningsuppgift där metoder och frågor inte är på förhand givna. Att ha en profession (planerande landskapsarkitekt) och sitta i en forskningsmiljö där självklara gränser mellan naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och humanistiska teorier inte existerar, gör forskandet intressant, men också mycket komplext. Inom den forskning som rör barn används andra metoder och teorier än inom den som rör utemiljön, och ytterligare andra inom den forskning som rör planering.

Planeringssammanhang
Den fysiska miljöns utformning, struktur, gestaltning och användning påverkas och styrs i olika planeringssammanhang. Som exempel kan nämnas: 1) formella och informella beslutsprocesser som kan se olika ut beroende på resurser och kommunal policy 2) i olika plandokument t ex program, detaljplaner, projektering planer, översiktsplaner och 3) i politiska beslut på olika nivåer. I forskningen visar jag också hur olika synsätt på barn (som biologiska varelser eller kompetenta sociala individer) och på utemiljön (som spatial och rumslig eller som mental och social) påverkar, påverkas av och varierar i olika planeringssammanhang.

Utemiljö
När det gäller temat utemiljö är det från positionen som planerare och landskapsarkitekt naturligt att ställa frågor som utgår från hur utemiljön påverkar barnet. Frågorna som ställs är t ex: Vilka relationer finns mellan landskapsstrukturer och lekfunktioner? Vilka naturliga material och utseende på utomhusmiljön gynnar barns utveckling? Hur ska miljön se ut för att bäst gynna barns hälsa? Resultat och slutsatser från denna typ av studier används ofta som underlag och argument när det gäller att konkretisera en bra utemiljö för barn, och ligger nära diskussionerna om barns behov.

Barnperspektiv
Från en position med intresse för barns perspektiv blir frågan om hur barn själva uppfattar utemiljön intressant. Frågorna som ställs är t ex: Hur uttrycker sig barn själva i relation till rummet? Hur ser värden ut ur barns synvinkel – vad ser, hör, upplever och känner de? Att på detta sätt lägga fokus på barns egen kompetens och expertkunskap görs ofta när barns delaktighet och inflytande i planeringen diskuteras

Det finns flera samband och skillnader mellan ovan beskrivna frågeställningar och de studier som behandlar dem. En poäng i mitt forskningsarbete är att fokus läggs på de olika utgångspunkterna för hur fysisk miljö uppfattas och beskrivs. Föra att ställa de frågor som först beskrivs utgår man ofta ifrån att fysisk miljö kan studeras med utgångspunkt från rumsliga och spatiala termer och drar di-rekta slutsatser från element i och gestaltning av fysisk miljö till sociala, mentala och hälsomässiga aspekter hos barn. Detta ger inte automatiskt svar på hur barn upplever och vad de känner för denna miljö. De studier som utgår från barns egna utsagor förskjuter fokus till de sociala, kulturella och mentala aspekterna i miljön utan att direkt koppla dessa till utemiljöns rumsliga och spatiala förhål-lande. Eller med andra ord, det ges inga svar på hur den fysiska miljön ska utformas för att den ska fungera för barn.

Gradvis, under forskningens gång, har relationen mellan att betrakta fysisk miljö från utgångspunk-ten ”spatial och rumslig” eller från utgångspunkten ”social och mental” blivit bärande. I botten ligger en övertygelse om att båda dessa utgångspunkter har sitt berättigande i olika sammanhang och att det är i pendlingen mellan dessa som flera intressanta frågor kan ställas, kopplingar göras och förståelsen för andras synsätt utvecklas.