Forskarutbildningsprojektet handlar om relationen mellan aspekter på utformningen av fysiska miljöer för lärande och lärande. Den kommande licentiatavhandlingen innehåller bl.a. resultaten från en fallstudie jag genomförde vid en skola där den fysiska miljön allmänt betraktades som särskilt torftig. Analysen av det empiriska materialet visar en rad olika aspekter på utformning som förutsättning för lärande i flera dimensioner.

Till dokumentationen av seminariet Plats och Lärande 2004 på Bosön, Stockholm, bidrog jag med en text som föreslog att platsen kan ses som en arena för människors interaktioner; en värdeladdad symbol; ett objekt för tolkningar av mening; något att föreställa sig, uppleva, drömma om och att minnas. Därmed skulle platsen även ha psykologiska och sociala dimensioner som sträcker sig långt utanför byggprogram och fysiska begränsningar. I mitt efterföljande arbete utgick jag från dessa antaganden i forskarutbildningsprojektet. Relationen mellan dessa dimensioner är komplex att studera vetenskapligt. I praktiken finns naturligtvis många föreställningar om hur sambanden ser ut, vilket får konsekvenser för såväl utformning som utvärdering, underhåll och utveckling av skollokaler.

Att utvärdera och försöka mäta skolors kvalitet kan ses som ett tecken i tiden. Över hela världen ligger utbildning högt upp på den strategiska agendan i den framväxande kunskaps- och lärandeekonomin. Utvärderingar och mätningar växer fram ur samhällets behov av att söka höja skolors kvalitet. Samtidigt är de ett sätt att granska och redovisa skolors verksamhet i linje med den mål- och resultatstyrning som följt i kommunaliseringsreformens spår i början av 1990-talet. Därigenom blir utvärderingarna ett verktyg som förbinder den institutionella och organisatoriska nivån i skolan och som kan antas spegla väsentliga föreställningar om relationen mellan plats och lärande.

I en artikel om en avslutad delstudie har jag valt att kritiskt granska två befintliga utvärderingsinstrument och undersöka de teoretiska grunderna för att avgöra skollokalers kvalitet. Artikeln identifierar och problematiserar några underliggande föreställningar om relationen mellan utformning av rummen och lärandeaktiviteter. Ett huvudargument i artikeln är att ovan nämnda komplexitet, tillsammans med kvalitetsbegreppets undanglidande natur, gör utvärderingsinstrument särskilt sårbara för brister i den teoretiska underbyggnaden.

Man kan självfallet även se relationen plats och lärande ur perspektivet att utveckla och dela kunskap mellan byggprocess, förvaltning och skolans praktik. Passningen mellan organisation och fysisk miljö är en strategisk fråga med stora ekonomiska implikationer – inte minst ur ett resurshushållningsperspektiv. Lokaler är förknippade med stora kostnader i skolornas budget. 12,7 miljarder kronor eller ca 19% av den totala kostnaden för grundskolornas verksamhet 2002 utgjordes av lokalkostnader. Mot bakgrund av de många rapporterna om missnöjda brukare av skollokaler bör man därför beakta behovet av ett ”livslångt lärande” även i fråga om en skolas livscykel.

Mitt intresse för platser och lärande grundlades i mitt tidigare arbete som biträdande projektledare vid Chalmers Medialab (nuvarande Centrum för Kunskapsbildning och Kommunikation) i Göteborg. I ett antal olika projekt kom jag där bl.a. att arbeta praktiskt med analys och utformning av rum för lärande i form av forskning, utveckling och högre utbildning.