I min verksamhet först som praktiserande, husritande arkitekt – sedan som planarkitekt i Uppsala kommun under ett par år och därefter som forskare på KTH – har jag arbetat med samråd i planeringen och dialog med dem som använder den byggda miljön. Sedan ett par år arbetar jag som frilansande konsult och arbetar med utvärdering av den byggda miljön för att åstadkomma erfarenhetsåterföring i byggprocessen. Som forskare har jag testat olika metoder för utvärdering av den byggda miljön, metoder som innefattar dialog med brukarna. Dessa utvärderingsmetoder lämpar sig utmärkt också att använda som pedagogiska hjälpmedel i skolan.
Den bästa metoden, enligt mina utvärderingskriterier, gåtur, är enkel att genomföra och ger förhållandevis många aspekter på den utvärderade miljön. Vitsen med metoden är att en grupp deltagare går ut i den aktuella miljön och studerar den, sedan samlas man och diskuterar gemensamt vad man upplevt. Genom att välja deltagare med olika bakgrund, får man olika synpunkter på miljön och en intressant dialog. Gåturen ger LÄRANDE med utgångspunkt i PLATSEN.

Som ordförande i ARKiS, Arkitektur i skolan, ett nätverk inom Sveriges Arkitekter, och som forskare, har jag sett att det finns alldeles för lite kunskap kring arkitektur i skolan.

Med arkitektur i skolan menar vi att arkitekturen och närmiljön – den byggda omgivningen – används i skolundervisningen som ett läromedel. Kunskapen om byggnader, deras historik och tillblivelse, planeringsprocessen, teknik och funktion kan vara pedagogiska hjälpmedel i många av de ämnen som studeras i skolan. Det lämpar sig även utmärkt för ämnesövergripande studier. Genom att lära ut hur planeringsprocessen går till för den byggda miljön skapar man en god demokratisk fostran.

Det finns ingen etablerad forskning med denna inriktning specifikt och det finns ingen högskola som ännu institutionaliserat denna kunskap. Det finns ansatser som vi spårar och behovet är stort av en kunskapssammanställning. ARKiS roll, som vi spelar och har gjort i många år, är att vi bygger nätverk med alla dem som intresserar sig för vår fråga. Vi arrangerar seminarier emellanåt och vi försöker bedriva lobbying så gott vi kan.

I samband med Arkitekturåret 2001 fick frågan en större tyngd då en utredning gjordes på uppdrag av regeringen kring denna fråga i ett samarbete mellan Skolverket, Kulturrådet, Arkitekturmuseet och SAR (numera Sveriges Arkitekter). Utredningen utmynnade i ett dokument: ”Förslag till särskilda insatser under Arkitekturåret 2001 och utkast till handlingsplan för att utveckla undervisning om arkitektur och form i skolan” (Dnr U1999/263/S) (8 bilagor). Myndigheten för Skolutveckling har tre år senare 2003-04-02 i en PM rapporterat vad man hittills gjort inom området.
Det står fullt klart att Skolverket/Myndigheten för skolutveckling fokuserar på själva skolmiljön i de aktiviteter man refererar. När det gäller undervisningens innehåll hänvisar man endast till att läromedel finns och att nya arbetas fram. Inom ARKiS ser vi att det är viktigt att satsa tid och resurser på att sammanställa och hålla levande den stora kunskapsbas som vi samlar inom ämnesområdet ”arkitektur i skolan”.